Några dagar efter den historiska dagen, den 29 maj 1953, kunde det läsas i tidningarna om de nyblivna superkändisarna som tagit Mount Everest till fots, och världen med storm. Det här är berättelsen om den då 33-åriga biodlaren Sir Edmund Hillary från Nya Zeeland och sherpan Tenzing Norgay, och deras ihärdiga resa mot hisnande höjder och världens högsta punkt.
Tekst: Emanuel Kristing
Foto: Getty Images
Publisert
30-07-2019
Att övervinna det oövervinneliga
Under vintern 1952 började blotta tanken av att bestiga världens högsta berg verka omöjlig. I 31 år hade man försökt nå toppen av världen utan framgång. Britterna var först med att finansiera en större expedition redan 1921, men att ta sig hela vägen upp verkade då vara en omöjlighet. När man först år 1950 upptäckte en sydlig led i Nepal som sedermera ledde till det förrädiska, och direkt livsfarliga, Khumbu Icefall, var man kanske något på spåren.
Till en början verkade det som att ett schweiziskt team skulle hinna först. I maj år 1952 var Tenzing Norgay, som till slut besteg berget, mycket nära att nå världens högsta punkt med schweizaren Raymond Lambert endast 237 meter från toppen, innan expeditionen var tvungen att vända tillbaka. Expeditionen var dock inte förgäves. Lambert och Norgay var, med största sannolikhet, de två som klättrat högst upp någonsin dittills.
Tack vare noggrann dokumentation har man enkelt kunnat följa den brittiska expeditionen som gjorde ett nytt försök året efter schweizarna, med sherpan Norgay återigen i spetsen. Via bilder kan man se att männen på expeditionen var utrustade med tjocka ullplagg upptill som nedtill. Det var lager-på-lager och återigen lager-på-lager som gällde. Skorna var vadderade med en insida av tjock fårull, samtidigt som de var hårt snörade för att inte riskera att släppa in kyla, snö eller smuts.
På expeditionen fanns en viss Edmund Hillary (då ännu inte Sir), men faktum är att Hillary inte var ämnad från början att få första chansen till att bestiga Mount Everest, utan den möjligheten var tänkt till två andra män vid namn Tom Bourdillon och Charles Evans. Under expeditionen utmärkte dock Hillary sig till den grad att expeditionskommendören beslutade att han istället skulle få chansen. Tillsammans skulle han klättra med Norgay, som var den man som hade mest erfarenhet av sådana svindlande höjder.
En farlig resa till världens absoluta topp
Hillary och Norgay hade på vägen till södra toppunkten genomlidit kraftiga stormar, piskande hagel och mark som rämnade under dem. Klättrarduon hade passerat det som senare skulle komma att kallas för Khumbu Icefall, där flera hundra människor mist livet sedan den dagen. Bergsbestigare som tar sig upp för Mount Everest idag kan råka ut för obehagliga syner när de tar sig förbi Khumbu Icefall, nu när isen i allt snabbare takt smälter och kroppar från decennier sedan exponeras.
Med en tidigare start än sina konkurrenter Bourdillon och Evans, och dessutom från en högre punkt, satte Hillary och Norgay fart mot den södra toppunkten. Klockan var då 09:00, 29 maj 1953. Efter att ha tagit sig förbi den södra toppunkten var duon nära, men det var ännu ungefär 12 meter kvar att klättra eftersom berget sluttar en aning för att sedan resa sig ytterligare. Denna ogästvänliga, avvisande bergsluttning har sedan den här dagen kallats ”The Hillary step”.
När de båda klättrarna nådde jordens högmärke såg Hillary på sin klocka, som förövrigt var en Rolex
Oyster Perpetual - en föregångare till det som sedermera skulle bli Rolex Explorer. Den visade 11:30. På väg ned stötte de på den första lagkamraten från expeditionen vid namn George Lowe. Enligt egen utsago sade Hillary kort:
”Well, George, we knocked the bastard off”.
Enorma svallvågor
När Edmund Hillary och Tenzing Norgay nått världens högsta punkt, och till slut kommit ned, spreds ryktet snabbt. En expedition hade klarat det omöjliga. En expedition hade trotsat naturkrafter och direkt livshotande faror - och överlevt. Redan innan Hillary och Norgay var nere på säker mark hade reportrar och nyfikna människor strömmat in till Kathmandu för att få en skymt av världens då största kändisar. Indisk och nepalesisk press var först på plats för att säkerställa att det faktiskt var en nepales, och inte en nya zeeländare, som tog det första steget upp på toppen.
Men faktum är att Hillary och Norgay skakat hand och kommit överens om att hemlighålla vem av de båda som faktiskt var först upp. Den hemligheten höll de båda i många år, tills Norgay senare avslöjade i sin självbiografi
Tiger of the Snows att Sir Edmund Hillary föregick honom som den första personen på världens högsta punkt.
Kläderna är inspiration och inget vi rekommenderar att bära vid extrem bergsklättring.
Hva syntes du om denne artikkelen?